Sitter här i solen, på balkongen med en kopp kaffe och funderar lite. Tänk att mina tre år här i Örebro snart är över. Det känns konstigt. I tre år har jag bott och pluggat här i Örebro. Kan fortfarande inte förstå att jag för snart  tre år sedan bestämde mig för att börja plugga i en stad som ligger tio mil hemmifrån där jag bara kände en enda person, systeryster. Utan hennes support där i början hade jag aldrig klarat av det, men nu är jag här i slutspurten. Det känns overkligt. Jag vet, tio mil är inte speciellt mycket, men när man aldrig flyttat ens med familjen känns det ju ändå.

Blev ett lite djupare inlägg här än vanligt menmen,
MJAO!