Först hade jag tänkt tillägga lite saker som jag glömde skriva, t.ex. hur gullig Emelies gammla ragg Daniel var. Han hade åkt jättelångt för att komma till Powermeet, sen fasna han och hans kompisar i en kö på två timmar så dom fick inte träffas för vi skulle med bussen som gick precis då. Då fixade han skjuts hem till hennes pappa, klockan halv fyra på natten. Så dom fick träffas i alla fall :) Och tur var väl det för annars skulle Em deppat sönder om han hade varit här och hon inte fått träffa honom :P

En annan gullit sak som hände på Powermeet var igår, då hade Joppe med sig filtar som han gav till mig och Em. Själv gick han omkring lite hit och dit och frös den stackarn. Han fick ju så klart en av filtarna när vi upptäckte att han frös. Men i alla fall gullit av honom att tänka att vi skulle få ha filtarna :D

När jag och Em var på väg till Mc Donnalds igår så börjad vi prata om kärlek och lite så. Jag har varit ganska kräsen när det gäller killar, eller okej har, jag är. Och jag har kommit fram till varför. För att jag är så j-vla rädd att bli sårad. Jag vet hur underbart det är att va kär och känna det där lycko-ruset. Men jag vet också hur ont det gör att bli sårad så jag har inte tillåtit mig att bli kär för rädslan att bli sårad alltid har ekat i bakhuvet. Från och med nu skiter jag i de ekot. Men den som sårar mig nu. Usch, vill inte ens tänka på det. Men det är också ett fel jag gör, jag tar det för givet att jag blir sårad. Tänk om det är tvärt om då, att det är jag som sårar honom? Eller tänk om allt blir bra och ingen sårar nån utan att vi skiljs som vänner när kärleken tagit slut? Och orka den inställningen, att det nångång kommer att ta slut. Okej, i dom flesta fall tar det slut nångång. Men man ska ju inte påbörja nått som man inte ens tror på, det måste ju va helt värdelöst. Jag kanske tycker om nån nu, vem vet? ;P 

Har försökt att få upp bilderna nu i en halvtimme, dom vill helt enkelt inte. Får väl försöka imorron igen för nu ska jag sova. 
Puss!